”En oreflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet” uttryckte en klok person en gång vid en av många föreläsningar jag medverkat på. Jag tänker därför att det första inlägget jag nu skapar under temat reflektioner ska handla just om detta. För mig så har den meningen varit med mig sedan dess, och jag har i det, för egen del insett vikten av att då och då verkligen stanna upp och reflektera. I stunden av reflektion kan, om jag nu kallar det svar, få komma till mig i lugn och ro.
Det gäller att bara känna in det jag är i, vare sig det är en relation med en partner, mina barn, mitt jobb eller annat pågående i livet som kan ges utrymme att ta en medveten plats för en stund. I ett samhälle som kan tendera ha stort fokus på deadlines och jagande tror jag just stunder av reflektion inte prioriteras. Jag vill gärna inspirera att reflektionstiden kan få ta plats och finns absolut säkert hos många där ute redan.
För mig personligen så behöver jag skapa mig stunder av att bara vara med mig själv, att ta in ljudet av tystnad. Om så bara för en kortare stund så är det en av de nycklar jag behöver för att se att jag är på rätt väg eller om det är ngt jag behöver justera eller ändra på.
För tänk om livet kan bli rikare och skapa en nyans till med stunder av reflektion och att koppla ned en stund. Att det skapar en motvikt jag kan se att vi alla behöver, att ett görande alltid även behöver att varande. Att ett ljus behöver mörker. Att alla kontraster behöver få ta plats för i det skapa en balans.
